jag tänkte mig inte för

jag tänkte mig inte för

haspade av fönstret

andades in

fläder

lavendel

fuktig jord

sen kunde jag inte

stänga igen

Från mörkret

Jag minns vintern som lång och mörk. Inte mörk som i tung, men utan solljus, med långa kvällar och sena nätter. Vi har haft mycket jobb och båda suttit uppe på kvällarna för att försöka komma ifatt. Över vintern har vi hyrt ett hus som vi delat med ett par trevliga personer, men ett lite märkligt hus där alla rum lyckas ligga i skugga. Nu lever vi på hjul igen över sommaren, med solljus ifrån alla håll utom golvet.

En början

Jag är gjord av pappas lera och mammas garn. Jag låg under mammas hjärta och blev, hjärtat lärde sig slå i takt med dunket från hennes vävstol. Där, i stugan mellan granarna, med katterna som spann och fåren som gick utanför och tuggade, tuggade, tuggade sitt gräs. Det var där jag blev.